Idag råkade jag läsa en sådär totalt genomkorkad "artikel" (eller vad nu sånt där idioti bör benämnas som) med rubriken: 

10 things I wish I'd known about raising a boy

Bara rubriken gör det ju ganska tydligt att det kommer flöda med stereotyper om hur pojkar minsann ska vara. Det är en sådan text som hade gjort mig upprörd redan innan men som nu när jag har fött fram ett sånt där snoppbärande barn gör mig fullständigt vansinnig. Hur kan föräldrar vara så här tröga? Hur kan dom på fullaste allvar tro att allt minsann är genetiskt betingat? Att pojkar skulle födas med en "leka med bilar och älska blått" -gen? När det finns så mycket forskning som motbevisar. Det är lite grann som att fortfarande gå och tro att jorden är platt. 

Så vilka "sanningar" om att uppfostra en pojke är det då vi får veta?

http://www.today.com/parents/10-things-i-wish-i-d-known-about-raising-boy-t74891?cid=sm_fbn

Huset kommer fyllas med leksaksbilar. 
(Och även om du som förälder ställer in ett leksakskök och några dockor i barnkammaren så kommer det tillslut ändå bara vara bilar överallt.) Här väljer många föräldrar att slita fram det där gamla genussnacket. "Alltså jag har ALLTID låtit mina barn leka med alla sorts leksaker men ändå väljer Lisa dockor och Pelle bilar. Det ÄR  ju skillnad på pojkar och flickor". Men att få barn att våga gå utanför normer handlar om betydligt mer än att ställa in en docka i pojkrummet. Det handlar om hur vi leker tillsammans med våra barn, hur vi bemöter våra barn när de kommer med en viss sorts leksak i famnen och vilken leksak vi själva plockar fram när vi följer med barnet in i rummet. 

Pojkar slutar aldrig röra sig.
Mina tre barn har alla varit väldigt aktiva som bebisar. Kasper är en riktig vilde som typ aldrig är still. Grejen är att det var inte hans systrar heller! Skillnaden är att när Kasper röjer runt så kopplar omgivningen gärna det direkt till hans kön. "Ja pojkar är ju lite extra vilda". Och det gör ju att jag som förälder lätt skulle kunna strunta i att göra det som jag gjorde med Nellie och Leah, nämligen uppfostra! Istället för att (när Kasper blir lite äldre) lära honom att det inte alltid passar att rusa omkring skulle jag ju kunna rycka på axlarna och säga "Men han är ju pojke." 

Att handla kläder blir jättelätt.
För alla pojkar vill ju ha en par slittåliga jeans och en tråkig mörkblå tröja? Och alla tjejer vill ha ballerinakjolar, glittriga sandalen och rosetter i håret? Barnkläder generellt är rätt svårt att handla. På flickavdelningen är kläderna sjukt opraktiska och inte alls gjorda för att faktiskt leka i och på pojkavdelningen är är kläderna visserligen funktionella men istället ofta ofattbart fula och tråkiga. Som tur är finns det vettiga märken som tillverkar färgglada och lekvänliga BARNkläder utan allt för stort fokus på kön. Och då blir det varken lättare eller svårare att handla kläder beroende på om ens barn har snopp eller snippa. 

Penisfascinationen.
Pojkar upptäcker tidigt sin snopp och leker med den typ jämt. Kanske sant. Men hur är det då med alla flickor? Är de födda till heliga små nunnor som aldrig ens skulle snegla ner mot den där "oanständiga" området? Självklart inte. Men de allra flesta föräldrar är väldigt snabba med att korrigera och även skambelägga sina döttrar. "Usch, ta upp handen!", "Nej, inte pilla där". En pojke som går och lite käckt drar i snoppen det är däremot bara gulligt och helt naturligt. klart som fasiken att grabbarna fortsätter dra i snoppen i tid och otid medan flickorna lär sig att snippan är ful och pinsam. 

Slagsmål är medfött.
Pojkar är fysiskt hårdhänta när de umgås med varandra, det är ett helt naturligt sätt att umgås och faktiskt positivt för utvecklingen. Okej, den typ av "bråkiga" lekar som vi vuxna gärna vill avstyra (som att brottas eller jagas) tror jag också är bra för barns utveckling. För ALLA barns utveckling. Så länge barnen även leker andra typer av lekar och lär sig att socialisera på mjukare sätt. Att den däremot skulle vara knuten till just pojkar anser jag vara rent skitsnack. Små barn är generellt rätt buffliga i sina försök att socialisera med andra barn. Det är en spade i huvudet istället för att fråga "får jag vara med", det är en hård knuff istället för "jag vill inte", det är ett oväntat bett när känslor tar över i kroppen. Men sen kommer vi vuxna. Flickor får lära sig att vara försiktiga, ta hand om varandra, lyssna på varandra osv. Så pass mycket att många tyvärr helt överger den där fysiskt utmanande leken. Pojkar får skäll! Och när det inte hjälper att skälla och (vilket det sällan gör) så rycker de vuxna på axlarna och gömmer sig bakom frasen "men pojkar ÄR ju mer fysiska". '
  
Du kommer säkert få åka till akuten.
 Statistiskt sett kan jag mycket väl tänka mig att pojkar oftare än flickor skadar sig lite mer rejält. Men jag tror ändå inte på att pojkar skulle födas vildare och mer skadebenägna. Däremot finns det ju rätt mycket forskning som visar på att föräldrar generellt sätt är mer beskyddande mot flickor. Pojkarna får gå lite längre bort eller klättra lite högre upp. Rätt enkel matematik va?! 

Kisset kommer vara överallt. 
Okej, när det gäller små bebisar och blöjbyten så blir det såklart skillnad. En tjej kissar ju mer rätt ner på skötbordet men en pojke kissar överallt. Vi hann få både golv och väggar nedkissade innan jag lärde mig min läxa. Men i den här "artikeln" handlar det även om större pojkar som inte kan utföra ett enkelt toalettbesök utan att skvätta ner badrummet. Allvarligt? Har folk hellre badrum fulla med kiss än att bara lära sina söner att sitta ner och kissa? Det säger ju skrämmande mycket om hur långt machokulturen har gått och hur viktigt det tydligen är att lära små pojkar bli "riktiga män". 

Du kommer få lära dig att inte jämföra din son med flickor.
Om din son inte klarar av att sitta och pyssla på samma sätt som en flicka (för alla vet ju att flickor föds med glitterlim i handen och en inbyggd förmåga att sitta stilla i minst tre timmar) så är det bara skylla på att han har snopp! Det kan ju absolut inte ha något med att göra att du under din sons första år låtit honom härja runt fritt och aldrig någonsin tränat på att sitta still och ägna sig åt lugnare 
aktiviteter?

Vänj dig vid fånerierna. 
Pojkar älskar att skoja om kiss och bajs eller skratta åt sina egna fisar. Det är bara att vänja sig. Eller också kanske det är så att BARN i en viss ålder har en viss typ av humor men vi reagerar olika beroende på om det är en pojke eller flicka som drar ett bajsskämt eller skrattar högt åt sin egen fis? Nellie och Leah har nog helt missat att de föddes med snippa för vi har fått stå ut med den typen av skämt i evigheters evighet. Kanske för att vi inte kunnat låta bli att fnissa lite trots att det är FLICKOR som fånar sig. 

Pojkar avgudar sina mammor. 
Ehhh. Jaha? jag lever väl i någon dum förhoppning om att mina barns känslor för mig inte hänger samman med om de råkar ha en snopp eller snippa.   
 

Jag förstår verkligen inte hur någon av dessa tio punkter skulle hänga samman med att uppfostra just POJKAR? 

Däremot hade det ju kunnat bli en rätt charmig text om att uppfostra BARN.

1. Ditt hus kommer fyllas med leksaker. (Bered dig på ömma fötter)
2. Barn rör sig väldigt mycket och väldigt fort. (Sitta ner? Glöm det!)
3. Ditt barn kommer ha 10 gånger mer kläder än dig. (Men använda samma tröja varje dag)
4. Ditt barn kommer vara väldigt nyfiken på människokroppen. (Och testa att peta in pärlor i näsan eller ropa obekväma kommentarer om tanten i duschen på badhuset).
5. Barn är fysiska. (Bered dig på fläskläppar efter misslyckade pussförsök).
6. Du kommer ringa 1177 både en, två och tio gånger. ("Jo jag undrar om prickar.....")
7. Bered dig på kiss och bajs! Väldigt ofta och överallt.
8.Du kommer jämföra ditt barn med andra jämngamla barn. (Och alltid förvånas över hur olika barn är).
9. Barn har udda humor. (var beredd på perioder när alla ord byts ut mot "bajs"). 
10. Barn älskar sina föräldrar. 

Det var väl inte så jäkla svårt?